Färjenäs

Klippan - Färjenäs

Bonnafärja

Från den så kallade Färjeudden vid Klippan har sedan mycket gammal tid en färjeförbindelse funnits med det mitt emot liggande Färjestaden. Trafiken har anor från 1632, då bönderna på Hisingssidan (då norsk) fick privilegier att ordna färjetrafik över älven. Skyldighet att hålla denna färjeförbindelse låg på till mitten av 1700-talet bönderna i de socknar som hade behov av en nära belägen överfart än den vid Kvillebäcken.
I nära hundra år före 1855 ombesörjdes överfarten av Pölsebo egendom mot en avgift. I mitten av 1870-talet bildades ett Aktiebolag i vilket bönderna blev aktieägare.
Förbindelsen upprätthölls länge med två stycken roddbåtar för forsling av fordon och passagerare. Färjorna hade plats för sex till åtta fordon. För att få bättre plats rullades kärrorna på färjan. Relingarna var försedda med rullar, och kärrorna placerades så att armarna stack utanför relingen på båda sidor. På färjans mitt fanns utrymme för hästarna och mellan kärrorna fanns plats för roddarna. Bönderna själva deltog i rodden.

Linje 2 Klippan — Färjenäs
Först år 1874 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad den s. k. Färjenäsfärjan, med en Eriksbergs ångmaskin på 40 hk. Hon var 14,54 lång, och 7,05 bred.
1915 såldes hon till Göteborgs Hamnstyrelse och omdöpt till Färja 2.
Hon ersatte dom äldre roddfärjorna och var avsedd för både passagerare och hästdragna fordon.
Insättandet av denna färja innebar givetvis en avsevärd förbättring för trafikanterna bl. a. därför att tidigare rodd- och dragfärjor inte kunnat användas vid hårt väder. Helt obesvärad av vädrets makter var dock inte den nya färjan och dess smeknamn ”Bonnafröjda” (Bonnafröjd) syftar på de besvärligheter, som Hisingsbönderna hade med hästar och åkdon vid överfarter i hårt väder.
Färjan tog 193 passagerare, 12 st. s. k. Hisingskärror eller 4 st. personbilar.

Bonnafröjda

När Lundby införlivades med staden år 1906 övertogs trafiken av Göteborgs stad, och Hamnstyrelsen övertog ansvaret. Färjenäsfärjan döptes om till Färjan 2 när Göteborgs Hamnstyrelse år 1915 inköpte färjan.
Samma år som ångfärjan sattes i trafik invigdes Hisingsbron mellan Lilla Bommen och Kvillebäcken. Efter en omfattande ombyggnad 1919 trafikerade Färjan 2 denna linje till 1928, då hon ersattes av en från Lidingö inköpt färja, och Bonnafärjan såldes år 1928 till Maskinaffären Generator.

Bonnafärja

Lidingöfärjan
Byggd 1907 Södra Varvet i Stockholm.
Som Lidingöfärjan 2 transporterade den spårvagnar mellan Ropsten och Lidingö till år 1925.
Gick i trafik i Göteborg mellan 1928 - 1966.
Lades upp efter att Älvsborgsbron öppnats i nov. 1966

Lidingöfärjan

David Carnegie
Byggd år 1951 på Falkenbergs Varv Nya AB. Insatt i trafik mellan 1951-1967.

David Carnegie

John E Olsson
År 1960 måste ytterligare en motorfärja, John E Olson, tagas i bruk. Således trafikerade tre färjor samma linje. Den gick i trafik till den 2 april 1967, då trafiken på den gamla färjeleden definitivt lades ner.

John E Olsson

Sedan den nya bron öppnats, trafikerades Linje 2 endast morgon och kväll. Färjan John E Olson ombesörjde denna trafik för cyklister och fotgängare till den 2 april 1967, då trafiken på den gamla färjeleden definitivt lades ner. Cyklister och fotgängare protesterade kraftigt mot nedläggningen. John E Olsson byggdes om år 1968 till pontonkran för container.

En annan färjeförbindelse som gick mellan staden och Klippan var ångslupen "J. A. Wadman" som upprätthöll passagerartrafik fram till 1830-talet, då den måste upphöra.