Älvsborgs Slott, Älvsborgs Kungsladugård och Majorna.

 

Älvsborgs Slott

På den branta klippan som nu döljer sig bakom Carnegiska brukets byggnader låg Älvsborgs slott. Älvsborgs slott utsattes och intogs av danskarna under flera krigshärjningar. År 1660 beslutades att rasera Älvsborg för att delvis användas för uppbyggnad av Nya Älvsborg. På Skinnareklippan fanns även ett belägringstorn, som även raserades.

I skeppsgården nedanför fästningsvallarna byggdes och utrustades skepp under ledning av skeppsbyggare och sågmästare.

Gamla Älvsborgs slott 1690
 

Älvsborgs Ladugård

Utanför stadsgränsen låg i väster och sydväst stora områden, som tillhörde Älvsborgs slott. Dessa sträckte sig från Västra Frölundas gräns i väster längs älven till Stigbergsliden och därifrån i rät linje till Skansen Kronan samt vidare till Änggården, och omfattade hela Majorna och Slottsskogen samt större delen av Masthugget. Västra delen här av utgjordes till stor del av åkermark, och övriga som kallades Sundshagen, Änggårdsskogen och Slottsskogen upptogs av berg, ängar och ekskogsbackar. År 1651 skänktes hela ladugården till staden, men den blev redan 1656 indragen till Kronan.

I mantalsregistret från år 1574 fanns följande personal upptagna; en ladugårdsfogde, en ängsfogde, en mjölkpiga, och nio tjänare utan angiven sysselsättning.

År 1610 fanns följande djurbesättning på gården upptagna; 3 tjurar, 40 kor, 21 ungdjur, 30 får, 30 hästar, och ett antal oxar, svin, höns och duvor.

Ladugården försåg Slottet med proviant.

Från år 1658 blev det regel, att landshövdingen i Älvsborgs, senare Göteborgs och Bohus län, disponera Älvsborgs Kungsladugård som en löneförmån mot en årlig ränta till Kronan på 100 daler silvermynt. Bortsett från ett kortare avbrott 1716-1718 har Ladugården disponerats av landshövdingarna.

Inventarier omtalar, att manbyggnaden är ett envånings träbyggnad. "Husets fördeelning inuthi består af een tämmeligen stor sahl och fijra kambrar, wid höger sijda när man i salen ingår äro dhe twänne kambrarne, hwarafnu för tijden nyttias till kök och den andra till mjölkekammare. Uthi kiökskammaren är een baakung med därtill hörig spis. Wid den wänstrehaanden när man i samma sahl ingår, äro dhe andra twänne kambrarne. mitt framför sahlen är een förstuga der uthi nedergången till källaren och upgången till winden finnes". 

Norr om mangårdsbyggnaden fanns år 1700 en kålgård som omgärdades av två gärdsgårdar .
Landshövding Lorentz Kristoffer Stobeé som utnämndes till landshövding 1741 var mycket intresserad av trädgårdar och trädgårdsplaneringar. Öster om mangårdsbyggnaden anlade han en stor trädgård av konventionell typ med geometriskt kvartersindelning och med raka sandgångar och kring kvarteren planterade häckar.
Kungsladugårds trädgård växte även ut till en mycket stor fruktträdgård.
Planteringarna på Ladugården inskränkte sig inte bara till trädgårdsanläggningen. Söder om gården anlades en planterhage med tre alléer, som år 1809 innehöll 216 träd, nämligen al, lönn och poppelpil.

Gamla Mangårdsbyggnaden
Foto; Axel W Olsson

I ett syneprotokoll från år 1861 står det skrivet att mangårdsbyggnaden "såsom totalt oduglig, oförtöfvadt nedrifvas och bortföras. Byggnaden var kraftigt angripen av röta. Detta år uppgjordes ett förslag till ny manbyggnad på Ladugården av stadsarkitekten i Göteborg H. J. Strömberg. Byggnaden uppfördes av firman Bark och Warburg 1863.

Då Majorna införlivades med Göteborg överlät Kronan mot 28 000 rdr Kungsladugård med utmarker till staden. Den gamla utmarken med sina ängar har under tidens lopp delvis blivet odlad och bebyggd, så att då stadsfullmäktige år 1874 beslutade att Slottsskogen skulle bli allmän folkpark, låg därute fastigheterna Stora och Lilla Malmgården, Malmgårdsäng och Trädgården m. fl., vilka måste lösas in. Synnerligen verksam för parkens anläggning var grosshandlanden August Kobb, vars byst pryder berghällen nedanför säldammen.

 

Majorna

På en karta från 1600-talet finns namnet Majerna utskrivet med sju små hus utmärkta, där nu Slottsskogsgatan börjar, en blygsam början till den nuvarande stora stadsdelen med samma namn.

Gamla Koopmansgatan.

Vid Stigbergsliden slutade den tiden stadens område och Älvsborgs Kungsladugård tog vid. Uppe på åsen ligger Gathenhielmska huset och där intill den repslagarbana, efter vilken Bangatan fått sitt namn. Mittemot åsens nordvästra sluttning låg Gamla Varvets byggnader där befälhavande amiralen residerade efter år 1719 då området reducerades från Göteborg. Ovanför varvet, ungefär där Bläsgatan nu går fram, låg Amiralitetsförsamlingens kyrka, en rödmålad kyrka av trä, som tillsammans med varvschefsbostaden brann ned år 1820. 

Gamla Majorna

Under 1700-talet utvecklade sig Majorna till ett betydande förstadssamhälle, som år 1805 hade 5,104 invånare, mot 11,684 invånare i staden Göteborg. Det var mest sjöfolk och varvsarbetare, som hade bosatt sig utmed älven mellan Stigbergsåsen och Klippan. Vi kan ju tänka oss, att större fartyg på den tiden inte kunde gå upp för den grunda älvfåran till staden utan måste ankra upp mellan Klippan och Majorna och där lasta eller lossa. På grund av älvens grundförhållande kom också de mer betydande skeppsvarven väster om Stigberget. I äldre tider var Majorna i själva verket Göteborgs hamnstad. Sina glansdagar upplev samhället under senare hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. Då stod Kustens Hotell i sin storhetstid. Här firades ostindiefararna sina avskedsfester och här förbrukade dom vid hemkomsten sina löner. Stadsdelen Majorna införlivades med Göteborg 1 januari 1868.

Majornas folkpark

På Klippgatan 10 låg en av de mer kända gamla krogarna i Majorna. "Påsefasters" kallades den efter sin ägarinna. En stor, kraftig och godlynt kvinna. Hon var så godlynt att de kunder hon litade på fick dricka på kredit, kunderna var till stor del lotsar och tullpersonal. Huset revs 1964.

Den 24 februari 1940 kom bion till Stigbergstorget. Carlgrenska skolan där generationer av majbor fått sin första utbildning hade rivits och fått lämna plats för Biograf Kaparen med hela 800 sittplatser.

Carlgrenska skolan. Foto S. Strömbom

Arkitekt var Nils Olsson. På denna historiska mark, med så förnäma grannar som Gathenhielmska huset, Kulturreservatet vid Pölgatan, Gamla Varvsparken och Sjöfartsmuseet, tog Cosmoramabolaget emot premiärpubliken med den tidstypiska "Kadettkamrater".

Drygt 42 år senare drogs den blå sammetsridån igen för sista gången. Det blev "Jönssonligan och Dynamit-Harry med Gösta Ekman som fick ta avsked av publiken den 30 september  1982. Lokalerna byggdes om och så mycket som möjligt skulle sparas av den gamla arkitekturen och biografens speciella inredning och atmosfär. I dom ombyggda lokalerna flyttade Posten in den 19 november 1984 från Karl Johansgatan 4.

 

Se även
Filmer från Majorna

---

© Copyright 2005 - 2011 Morgan Lundberg
senast uppdaterad den 14 mars 2011