Göteborg  Fredrikshamns Linjen

  

Startsida

Bryggerier i Majorna

Fyrar

Gamla färjförbindelser
på Göta Älv
 

Gamla kartor

Harry Martinsson

HMUb ULVEN   

Jubileumsutställningen 1923 Göteborg

Ludviksbergs Mekaniska Werkstad 

Majorna och Klippans Kulturreservat
    Axel Evert Taube
  
 Belägringen Gråbergsgatan 1887 
    Carnegiebryggeriet
   
Fyrbåksexpressen
    Färgenäs-Klippan
 
   Gamla kartor  
    Klippans Varv
   
Majornas Gasverk 
    Majornas Biografer 

    Majornas Elementärläroverk     
   
Majornas Original 
   
Majornas Repslageri
    Ostindiska kompaniet
    Polska konsulatet
    Repslagerier i Majorna 
    Röda Sten och Glasbruket
    Sessan-linjen
   
Stigbersliden
    Varvet Kusten  7

    Vädersågen
   
Älvsborgs slott
    Älvsborgs Kungsladugård
    Majorna     

Marstrandsbolagen 

Min vykortssamling 

Sessanlinjen 

Svenska Amerika Linjen  

Sänkta svenska handelsfartyg under II:a världskriget

Teneriffa 

Vädersågen Majorna

Skriv i min
Min gästbok



 

Försök att starta en permanent linje mellan Göteborg och Fredrikshavn kom igång redan 1873, då den danska träångaren S/S Vulcan började trafikera denna linje.
Initiativtagare till linjen var främst den danska järnvägen. Järnvägssträckan över Jylland till Tyska gränsen var klar vid denna tidpunkt. Danskarna såg möjligheten att locka svenska kontinentresenärer till sin järnvägslinje.
1874 ersattes S/S Vulcan med två snabbare svenska ångare, S/S Gustav II Adolf och S/S Albert Ehrensvärd.
1888 hade man på den svenska sidan byggt ut sin järnväg söderut, genom Halland och mot kontinenten. Denna linje var avsevärt snabbare för svenskar till kontinenten, och underlaget för Fredrikshamnsbåtarna minskade drastiskt.

I början av 1920-talet var den danska trafiken definitivt på väg att kollapsa. Olika intressenter, t.ex. turistnäringen på Nordjylland, undersökte möjligheten att säkra en fortsatt trafik. Med hjälp av ekonomiska garantier från både Sverige och Danmark tog svenska Hallandsbolaget, nu en del av Broström koncernen, på sig att driva trafiken.
S/S NAJADEN sattes 1924 in i reguljär trafik på linjen Göteborg-Fredrikshamn. Detta utgjorde starten för det som sedan utvecklades till Sessanlinjen.


Najaden 1931

1935 fann man linjen tillräckligt säker, för att genomföra bolagsbildningen för det rederi som blev Göteborg Fredrikshamns Linjen, GFL. Det var dock fortfarande Hallandsbolaget som skötte det administrativa. Först 1952 överfördes administrationen till GFL. Fast Sessanlinjen förblev ett självständigt bolag, fram till Stenas uppköp 1981, fanns samarbetet med Broströms kvar. Bl.a. sköttes rederiets bemanningsfrågor av Broströms.

Sessanlinjen använde sig av kajplats 18 vid Skeppsbron mittemot Mercur-huset från starten till 1951, då Majnabbe var färdigbyggt och Sessan flyttade dit.

FL beställde 1935 sitt första nybygge. Ordern gick till varv i Fredrikshavn, som 1936 levererade M/S Kronprinsessan Ingrid, rederiets första egna fartyg.

KRONPRINSESSAN INGRID
i marinförvaltningens tjänst


KRONPRINSESSAN INGRID
i marinförvaltningens tjänst juni - juli 1945

Vid krigsslutet 1945 uppstod behov av en humanitär insats i form av att de överlevande från de tyska koncentrationslägren skulle undsättas.
Planläggningen av operationen samt beslut om densamma präglades av skyndsamhet. Från det att den formella förfrågan om deltagande inkommit till den svenska regeringen fram till att ett svenskt beslut fattats rörde det sig endast om en dag.
Redan den första juni beslutades att Lasarettsfartyget PRINS CARL samt fyra inhyrda fartyg skulle delta i denna omfattande humanitära insats med start i slutet av juni och fortsätta fram till slutet av juli.
Marinförvaltningen rekvirerade S/S KASTELLHOLM, M/S KRONPRINSESSAN INGRID, M/S KARSKÄR och M/S RÖNNSKÄR.
Fartygen förbereddes omgående genom att bland annat besättningarna kompletterades med sjukvårdspersonal, fartygen avmagnetiserades, och minskydd kompletterades, lastrum ställdes i ordning som förläggningsrum, fartygen försågs med röda kors samt annan märkning så att man klart såg att fartygen kom från Sverige. Den 22:dra och 23:dje juni lämnade fartygen Trelleborg med kurs mot Travemündes redd, med tysk minsvepareskort, innan färden fortsatte mot Lübeck.
De första patienterna kom till Lübeck med tåg från det förutvarande koncentrationslägret Bergen – Belsen. Efter att patienterna tagits ombord satte fartygen kurs mot flera svenska hamnar, bl a Malmö, Göteborg. Operationen avslutades den 26 juli och då hade fartygen sammanlagt gjort 36 resor till Lübeck och lyckats transportera ca 9300 patienter, huvuddelen kvinnor samt ett fåtal barn, som bedömdes vara sjukast och i behov av vård i Sverige.

Under -60 talet expanderade bolagets verksamhet i takt med en allt mer ökande bilism. Samtidigt fick rederiet konkurrens från ett annat rederi på Danmarkslinjen, det nystartade Stena Line.

I mitten av -70 talet startade en ny linje, Göteborg-Travemünde. En linje som tog upp konkurrensen med uppstickaren Stena som drivit sin linje på Kiel sedan 1967.
Stenas konkurrens blev allt mer besvärlig för Sessan. Sessan gjorde olika försök att parera Stenas attacker. Bl. a inleddes i slutet av -70 talet, ett försök till samarbete med Tor Line, som drev färjetrafik på England och Holland. Detta samarbete fick ett snabbt och brådstörtat slut, med stor oenighet mellan parterna. Detta framgår t. ex. på det vykort av Kronprinsessan Victoria, som Sessan gav ut. På fartygets sida står det Sessan Line med ett mycket stort mellanrum mellan orden. Tillräckligt stort för att få plats med Tor, som nu är övermålat. Jämför texten på Tor Scandinavia där hela texten går att läsa.

I slutet av 1970 beställer Sessan två stycken mycket stora färjor vid GVA för sin Fredrikshamnstrafik, för leverans i början av 1980. Stena beställer samtidigt två färjor, i motsvarande storlek, vid franskt varv för samma trafik. Snart står det klart för alla parter, att linjen Göteborg-Fredrikshamn inte kan bära 4 så stora färjor. Staten utövar påtryckningar för att rederierna ska hitta en lösning på problemet. Särskilt stor är pressen på Sessan, då detta rederis fartyg byggs på det statliga Arendal, med statligt beställarstöd.

Kraftmätningen mellan rederierna slutar 1981 med att Stena köper upp Sessan. Uppstickaren på linjen köper upp pionjären.

Kort efter Stenas övertagande försvinner också Sessan som varumärke. Sessans fartyg anpassas till Stenas växande verksamhet, en rederirörelse som nu kommer att utvecklas till världens största färjerederi.

I efterhand kan man spekulera i hur utvecklingen blivit om Sessan parerat Stenas uppköp. Eftersom Stenas jumbofärjor blev kraftigt försenade skulle Sessan ha fått ett försprång på flera år med sina moderna jumbofärjor. Skulle detta försprång ha räddat Sessan och ändrat konkurrensen till Stenas nackdel? Något att fundera över för färjeentusiaster kanske.

Sessans första egna fartyg, Kronprinsessan Ingrid, finns alltjämt kvar, numera i trafik i Kroatien.


Prinsessan Christina

Sessan - Ulf Trapp

Vykort på Sessanbåtarna.

Källor;
Försvarshögskolan
Marinförvaltningen
Sessanlinjen 1935-1975
Gunnar Björkdal


© Copyright  2005 - 2017 Morgan Lundberg
senast uppdaterad 1 februari 2017