Varvet Kusten var ett
av det
sista varven
som fanns på södra
älvstranden.
Det
var den svenske skeppsbyggaren Fredrik Henric av Chapman som inledde det
svenska skeppsbyggandet på nya banor och fartygen blev mer fullkomliga.
Med honom blev det en lysande tid för den svenska skeppsbyggnadskonsten,
vilket kom att stå allt högre här än i något annat land.
År 1744 grundade köpman
Peter Samuel Bagge Skeppsvarvet Kusten.
Han hade tidigare bedrivet varvsrörelse på Herrholmen vid Marstrand, och det var
denna verksamhet som han flyttade till det berörda området, där han förut haft
anläggningar för en betydande sillexport under det stora sillfiskets dagar.
År 1865 bildades Varvet Kusten AB av skeppsredare Gustav Melin, E
Brusewitz, Carl O Kjellberg, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, Emil Ekman,
D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson.
C. E. Olsson utsågs till ledare. Efter Olsson blev det J. P. Wikström
disponent.
Det nya bolaget drev varvrörelse i stor skala och byggde flera stora s. k.
klipperskepp, vilka avvek från den tidigare gängse formen, genom sin
större längd i förhållande till bredden, sina skarpa bogar och utfallande
förstäv. Genom denna konstruktion ökades farten. Fartygen väckte stor
uppmärksamhet i världen och hedrade i hög grad den svenska
skeppsbyggarkonsten. Bl. a. var "Java" och "Albert Ehrensvärd" mycket
berömda.
År 1875 köpte Rederi-AB Örnen varvet och drev rörelsen i ännu större skala
tidigare. Då byggdes bland annat de stora tremastarna "Örnen", "Tärnan",
"Lärkan"
och "Storken".
"Örnen" var det största träfartyget som byggts i vårat land. "Storken" blev det
sista segelfartyget som byggdes på Varvet Kusten och sjösattes 1880.
Rederiet ägde flera andra segelfartyg som nästan alla hade fågelnamn.
Under flera år var bolaget Örnen vårt lands största rederiföretag. Dess flotta
utgjordes 1879 av 17 fartyg.
De följande åren byggdes två ångbåtar
men i övrigt var det endast mindre arbeten, som kölhalningar,
reparationer, byggandet av pråmar och hemförare.
Under det sista stora skedet fanns det både gjuteri och sågverk på området
och som mest var 260 personer sysselsatta i arbete på varvet.
Skeppsbyggmästare har varit Kierkegaard, Ahlborg, Hienke och Bergström.
Bergström var i tjänst från år 1869.
En varvsarbetare fick stiga upp tidigt, för kl. halv sex precis började
uppropet på varvet. Kl. halv sex på slaget öppnar byggmästaren fönstret
till kontoret. Därinne har han en lång lista liggande på sin pulpet, med
arbetarnas namn och bostad, ifall även det behöver uppropas för att skilja
två åt med samma namn. Arbetstiden var från klockan sex till klockan halv
nio. Därefter en halvtimmas frukostrast. Efter rastens slut klockan nio
pågick arbetet till klockan 12. Middagsrasten var en timma. Sedan var det
arbete igen fram till klockan fyra då det blev kafferast. Klockan halv fem
började arbetet igen och höll på till klockan sju. De varvsarbetare som
hade sina hem i närheten, skyndade dit för att slänga i sig lite mat och
dryck under rasterna, men alla de som bodde avlägset fick sin mat ditburen
av sina hustrur eller barn. Tillbaka hem bar matleverantören så mycket
avfallsved, som korgen eller förklädet kunde rymma. Timmermännen själva
hade alltid med sig hem på ryggen en tung börda av ved och spånor, och det
fanns en bestämd regel att man aldrig tar mer än vad som fallit från egen
yxa eller hyvel.
Eftersom timmermansarbetet inte kunde börja så tidigt som klockan sex på
morgonen under den mörka årstiden, man kunde ju varken se att hugga, hyvla
eller dreva, och då inget annat ljus fanns på den tiden, fick alla tills
det blev dager göra "alle mans schå". Detta bestod av att man i mörkret
gjorde sådana arbeten, som fodrade många kraftiga nävar och axlar. Man bar
fram ekvirke till spantplan, där nybyggets spant höggs till, eller man bar
tunga spiror eller bjälkar till de stora, mer än manshöga sågbockarna,
ovanpå vilka spiror eller bjälkar placerades.
På den tiden fanns ingen ångsåg eller elektrisk kraft, utan all sågning av
såväl plankor som brädor skedde för hand. En man stod nere på marken och
den andre stod högt uppe på bjälken, och de båda förde sågklingan mellan
sig.
Eller man gick i kappståndarna då det gällde att kölhala ett fartyg. Till
detta arbete fordrades ibland mycket folk, i synnerhet om man hade att
göra med en styv skuta, som inte var så lätt att få omkull.
Kölhalning vid Varvet Kusten
När man skulle kölhala ett obekant fartyg, vars egenskaper under
denna procedur man inte kände till, måste ju åtskilliga
försiktighetsåtgärder vidtagas.
Då det på eftermiddagen återigen mörknade fick man sluta sin speciella
sysselsättning och återgå till "alle man schå".
Rederi-AB Örnen som grundades 1873 med ett aktiekapital på 1.859.000
kronor, började avveckla sina affärer.
Den 27 februari 1895 lades
varvsrörelsen ner, och varvsområdet såldes
till Skandinaviska Kreditaktiebolaget på auktion och den 5 nov. samma år
beslöt stadsfullmäktig att köpa området för 350.000 kronor. Varvet
uthyrdes till Wockatz & Co som delvis arrenderade ut till andra.
Stora delar av varvsområdet är i dag borta och har fått lämna plats för
Oscarsleden.
Klipp ur Göteborgs Allehanda 1912.
"Det gamla Kusten har ej alltid haft det jämförelsevis det döda
utseendet det nu har. Överallt inom varvsområdet hörde man timmermännens
yxor, som bearbetade de stora skeppsplankorna och drevkarlarnas klubbor
slå i rask följd. I smedjorna hördes smedens slägga åstadkomma välkänd
musik, då den med hela sin tyngd träffade det glödande järnet. Röken,
som de låga trähusen utsände, berättade , att kaffepetter höll på att
koka, så att far, när han kom hem, kunde få en välsmakande tår. På den
gröna gräsplanerna utanför stugorna tumlade barnen om i yster lek.
Arbetarna på den tiden hade ej samma korta arbetstid som nu. Från tidigt
på morgonen till sent på kvällen fingo de stå i, och ändå
förekommo inga arbetskonflikter, utan arbetet pågick i lugn och ro.
Tiden gick. De stolta segelfartygen blev allt sällsyntare, emedan
ångbåtarna utträngde havets gamla herrar. I följd därav avtog
skeppsbyggeriet i avsevärd grad och de gamla hederliga timmermännen
försvunno så småningom."
Se även
Filmer från
Majorna
© Copyright 2006-2011 Morgan Lundberg
senast uppdaterad den 23 augusti2011